1TAE

Translate

lördag 15 april 2017

PÅSKAFTON

Är det idag. Jag är ensam hela Påsken. Förutom min lille katt, Simson. Men mat måste vi ha fast vi är ensamma. Här är några förslag till mej själv, ja Simson vill nog ha lite räkor och lax han också. Jag tror att vi klarar oss med nedanstående mat denna Påsken. Men man vet aldrig ...






Och lite Påskpynt vill vi också ha. Det lyser upp tillvaron för oss och vi kanske blir lite gladare.


JAG ÖNSKAR DEJ EN FORTSATT GLAD PÅSK! 


fredag 14 april 2017

GLAD PÅSK!

ÖNSKAR JAG ER ALLA!


OCH NÄR DET ÄR PÅSK SÅ VILL VI VARA GLADA OCH KANSKE VI OCKSÅ VILL DANSA.



lördag 25 mars 2017

Eländes elände...

Ja nu har min hyresvärdinna hittat min katt Kajsa-Stina, DÖD. Och bästa grannen har begravt henne. Så nu är det bara Simson och jag. Men livet måste ändå fortsätta tills det blir ett *SLUT på all jävla skit. Jag hatar livet som det är. Har blivit så deprimerad så jag bara ligger och sover. Katten får naturligtvis mat. Men sen kommer han och lägger sig på min arm. Och gosar. Den keligaste katt jag någonsin haft. Jag ÄLSKAR honom med hela mitt hjärta! Visst är han söt den lille som jag alltid har sagt. Men han är inte sååå liten. 10 år och fortfarande en mycket lekfull katt.



Och sätter jag mig vid den här datorn, nog fan fungerar den inte som den ska. Jag kommer inte in på Traffic Ad Bar, som jag tidigare haft så lätt att komma in i. Men nu ERROR 504 får jag när jag ska surfa. Skitkul!!!

Ja,mitt så kallade liv är inte som jag önskar och vill. Nej långt därifrån....

Egentligen skulle det vara skit hönan fått ur sig men jag hittade ingen bild på det.

Ha en skön helg!

söndag 5 februari 2017

Söndag, en lugn dag

Jag hittade några roliga klipp och bilder när jag letade efter en speciell bild.

Trolleri, eller...











Kärlekskopp




torsdag 2 februari 2017

Jag har ingen matlust numera

Jag har alltid varit matglad, men inte tjock, kanske jag har haft lite mage, men inte så att det har stört mej.

Men sedan min lilla Mamma avled har jag ingen aptit längre. Jag är aldrig hungrig och glömmer ofta att äta. Nu har jag inte ätit på tre dagar, så jag försökte få i mej lite risgrynsgröt, men jag blev mätt av bara ett par skedar, så jag får göra ett nytt försök igen om några timmar.

Jag har gått ner 12 kg. Så nu är det bara skinn och ben kvar av mej. Det värsta är att skinnet på mina smala armar och ben inte är som i yngre dagar. Nej nu när jag blivit snart 70 år så hänger det tomt skinn överallt.

Innan jag bröt av handleden tränade jag bland annat med hantlar, så mina armar var jättefina. Men efter operationen, som misslyckades, såklart, kan jag inte lyfta med min högra hand. Och träna med bara vänster hand... Ja hur skulle det se ut. Jag önskar att jag kunde hitta några knep så jag kan träna armarna igen. Men jag hittar inget, har letat på Google.

Och jag har gått ner 2-3 storlekar i kläder, så allt hänger på mej och ser så fult ut. Men jag vill försöka äta upp mej lite, så klädköp är inte aktuellt för mej just nu.

Men till sommaren kan jag i alla fall simma om vädret tillåter. Men sån otur som jag har haft på senare år, så blir det ingen riktig sommar med solsken och värme. Och simma är bra för hela kroppen, så jag längtar till sommaren. Sen får det va kallt i vattnet, det bryr jag mej inte om. Jag simmar ändå. Om jag lever vill säga...


onsdag 1 februari 2017

Neo-pojken är i hundhimlen nu ...



Tack för allt Neo. Du var så underbar.
Älskar dej och glömmer dej aldrig.
Sorgen är fruktansvärd. Saknaden är så stor, så stor.

tisdag 31 januari 2017

Sorgerna fortsätter ...


Min älskade Neo-pojken har fått tillbaka cancern han hade för ett år sedan, och ska avlivas. Jag har haft honom i många år som dagmatte, så det gör så ont i mej när jag fick veta detta. Jag gråter hela tiden. En sådan intelligent hund som Neo har jag aldrig träffat. Han pratade, på sitt språk, och jag förstod honom. Lika var det när jag pratade med honom. Han förstod. När min älskade Mamma avled i november förra året bara grät jag hela tiden. Men Neo-pojken tröstade mej med hela sitt liv. Han slickade mej i ansiktet och talade med mej. Tröstade mej. En underbar hund med hjärtat på rätt ställe. Jag kommer att sakna dej älskade vän.
Vad ska hända härnäst? Kajsa-Stina kanske ...


Jag glömmer dej aldrig lilla stora Neo-pojken! Jag älskar dej!

lördag 28 januari 2017

Lördag


Ja som vanligt klagar jag. Det har varit en hemsk dag idag också. Jag ska inte gå in på några väsentliga problem som hänt idag. Men allt är åt helvete.

Jag får antagligen avliva min Norska Skogskatt därför att hon har råkat ut för någon elaka jävel som antagligen har sparkat henne i ansiktet. Hon luktar död och pina och pälsen är så tovig, jag aldrig har sett henne förr så hemsk. Men jag får inte röra henne. Hon fräser och sticker och gömmer sej när jag försöker hjälpa henne med bland annat pälsen. Troligtvis har några tänder gått åt helvete också för hon äter bara våtfoder och det rinner var ur munnen på henne så hon har tappat mycket päls under hakan och neråt. Har pratat med en veterinär och han sa att i och med att hon ska fylla 14 år i sommar, så kan de inte söva henne. Jag funderar på att ge henne en stesolid så jag kan fixa pälsen på henne  och titta i munnen. Det var vad veterinären sa till mej. Jag ska försöka, men få i henne en tablett är inte lätt. Jag får väl krossa den tillsammans med något gott hon tycker om. För jag vill inte avliva henne. Jag älskar min lilla Kajsa-Stina.


Så här brukar hon se ut i vanliga fall, men nu ...

Jag är så ledsen, det finns inga ord. Jag bara gråter när jag tittar på henne.