Det har jag aldrig varit. Och faktum är att jag dog en gång. Jag fick blödande magsår och det började efter att min hund Bamse dog.
Jag fick, vad jag trodde var magsjuka, men så fort jag varit på toaletten, fick jag gå igen och igen och igen. Till slut orkade jag inte gå på toa, så jag låg i sängen och allt bara rann ur mig. Både bak och fram. Det var svart det som kom ut.
Till slut, när jag var nästan medvetslös ringde jag 112. Ambulansen kom, jag hade dörren olåst som tur var. Hur det gick senare vet jag inte för jag tuppade av.
När jag vaknade dagen efter hade jag så ont i bröstet och jag frös så jag skakade fast de hade någon slags elektriskt täcke på mig. Och då fick jag veta att jag hade dött, men till slut fick de igång hjärtat igen. Därför hade jag ont i bröstet. (annars skulle jag inte sitta här och skriva 👱)
När jag kom in på lasarettet hade jag bara 26 grader i kroppen och nästan inget blod. Men jag fick massor med blod i armen. Och det var därför jag frös.
Men just det här att dö, det är inte alls något att vara rädd för, för det finns ingenting efter livet. Det är som att somna utan drömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar