Min älskade Neo-pojken har fått tillbaka cancern han hade för ett år sedan, och ska avlivas. Jag har haft honom i många år som dagmatte, så det gör så ont i mej när jag fick veta detta. Jag gråter hela tiden. En sådan intelligent hund som Neo har jag aldrig träffat. Han pratade, på sitt språk, och jag förstod honom. Lika var det när jag pratade med honom. Han förstod. När min älskade Mamma avled i november förra året bara grät jag hela tiden. Men Neo-pojken tröstade mej med hela sitt liv. Han slickade mej i ansiktet och talade med mej. Tröstade mej. En underbar hund med hjärtat på rätt ställe. Jag kommer att sakna dej älskade vän.
Vad ska hända härnäst? Kajsa-Stina kanske ...
Jag glömmer dej aldrig lilla stora Neo-pojken! Jag älskar dej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar