Sorgerna fortsätter ...

Min älskade Neo-pojken har fått tillbaka cancern han hade för ett år sedan, och ska avlivas. Jag har haft honom i många år som dagmatte, så det gör så ont i mej när jag fick veta detta. Jag gråter hela tiden. En sådan intelligent hund som Neo har jag aldrig träffat. Han pratade, på sitt språk, och jag förstod honom. Lika var det när jag pratade med honom. Han förstod. När min älskade Mamma avled i november förra året bara grät jag hela tiden. Men Neo-pojken tröstade mej med hela sitt liv. Han slickade mej i ansiktet och talade med mej. Tröstade mej. En underbar hund med hjärtat på rätt ställe. Jag kommer att sakna dej älskade vän.
Vad ska hända härnäst? Kajsa-Stina kanske ...

Jag glömmer dej aldrig lilla stora Neo-pojken! Jag älskar dej!

Lördag

Ja som vanligt klagar jag. Det har varit en hemsk dag idag också. Jag ska inte gå in på några väsentliga problem som hänt idag. Men allt är åt helvete.

Jag får antagligen avliva min Norska Skogskatt därför att hon har råkat ut för någon elaka jävel som antagligen har sparkat henne i ansiktet. Hon luktar död och pina och pälsen är så tovig, jag aldrig har sett henne förr så hemsk. Men jag får inte röra henne. Hon fräser och sticker och gömmer sej när jag försöker hjälpa henne med bland annat pälsen. Troligtvis har några tänder gått åt helvete också för hon äter bara våtfoder och det rinner var ur munnen på henne så hon har tappat mycket päls under hakan och neråt. Har pratat med en veterinär och han sa att i och med att hon ska fylla 14 år i sommar, så kan de inte söva henne. Jag funderar på att ge henne en stesolid så jag kan fixa pälsen på henne  och titta i munnen. Det var vad veterinären sa till mej. Jag ska försöka, men få i henne en tablett är inte lätt. Jag får väl krossa den tillsammans med något gott hon tycker om. För jag vill inte avliva henne. Jag älskar min lilla Kajsa-Stina.

Så här brukar hon se ut i vanliga fall, men nu ...

Jag är så ledsen, det finns inga ord. Jag bara gråter när jag tittar på henne.

Just det, Ett nytt inlägg

Konstigt att bli frågan om det...

Ha det gott!

Fredagen den trettonde...

 Vad hemskheter ska vi få idag? Otur och elende har jag fått tillräckligt av.

Det är bara att vänta och se....

Hoppas din dag blir en turdag!

Dålig början fortsätter

Min ena katt Kajsa-Stina, var borta ett dygn i förra veckan och kom hem efter att jag letat efter henne. Någon hade slagit henne på munnen och hällt någon vätska på henne så hon luktade pyton. Vad är det för människor som gör så här? Antagligen hade försökt elda upp henne. Djävlarrrr idioter!

Så här såg hon inte ut nu. Hon är tovig och ser verkligen ut som utekatt som aldrig fått någon som skött om henne och hennes päls. 

Min andra katt Simson, har haft tur och klarat av Kajsa-Stinas fienden. Än så länge.

Och vädret ska jag kanske inte prata om, men det gör jag ändå. Snö, blåsigt 8 m/s , så jag går inte gärna ut. Och kallare ska det bli, -10 C.

Ingen bra början på det nya året som jag hade önskat.

År 2017s början för mej

Jag började det nya året med halsfluss och öroninflammation med feber och rösten försvann. Jag kunde inte ringa och gratulera min bror som fyllde 70 år den 2 januari, så han undrar säkert om jag har glömt bort honom. Men det har jag inte. Jag ska försöka ringa idag och hoppas att jag får fram några hesa ord.

Och när jag vaknade klockan 3 nu på morgonen så hade jag inget vatten. Det har varit - 20 grader kallt, så vattnet har frusit. Det börjar inte så bra i år. Och törstig är jag, inget att dricka. Hade det varit snö ute kunde jag ta in och tina den, koka naturligtvis, men ingen snö. Bara kallt. Fy fan!!

Jag sitter här vid datorn och väntar på att klockan ska bli i alla fall 7, så jag kan ringa min hyresvärdinna om problemet, men hon har säkert inget vatten hon heller. Vi får fråga Bästa grannen om han kan fixa lite vatten åt oss. Om han är hemma. Det är ju Helg så han är väl hos sin kvinna antagligen.

Det är bara elände. Jag som önskade att det nya året skulle bli bättre än förra, men det verkar som det blir värre än någonsin.

Hoppas Du har det mycket bättre än jag!

Då blev det ett nytt år 2017

Inte för att jag firade natten som försvann. Nej jag tog hand om en rädd liten hund som inte förstod vad det var som smällde ute. Men till slut tystnade smällarna och matte kom hem och hämtade honom. Han blev så glad.

Och mina katter har inte kommit hem sedan igår. Jag är så orolig vad som kan ha hänt.

Jag brukar vara lite irriterad på dem ibland, men nu är jag fruktansvärt rädd. Jag älskar mina katter.

Men jag hoppas på ett GOTT NYTT ÅR, och det hoppas jag att du får också.

utan raketer som gör våra husdjur rädda.